Ny blogg!

Tack så jättemycket alla som följt Ett ljus på min stig och läst Bibeln tillsammans med oss! Vi kommer sätta igång med en ny bibelläsningsplan redan på måndag och fortsätta blogga utifrån den, men inte på den här sidan utan på vår nya blogg Ge och du ska få. Varmt välkommen dit!

/admin

Annonser
Publicerat i En vandring genom NT | Lämna en kommentar

Uppenbarelseboken Kapitel 21-22

Hej! Jag heter Paulina och är en glad tjej på 18 år. Jag är bosatt lite norr om Stockholm och studerar mitt sista år på naturvetenskapsprogrammet. När jag inte pluggar gillar jag att shoppa, umgås med familj/släkt/vänner och filosofera över livet. Jag är uppväxt i Pingströrelsen och älskar att diskutera religion, samtiden, politik och vetenskap.

Innan vi tar oss an de två allra sista kapitlen i bibeln så kommer här en kort resumé om vad som har hänt: Jesus har hämtat de frälsta (uppryckandet). Antikrists tid på jorden är slut. Jesus har stigit ner på Oljeberget i Israel och visat sig för hela världen. Djävulen har besegrats och den tusenåriga freden på jorden har ägt rum (den första uppståndelsen). Efter denna fred släpptes djävulen ut en sista gång för att sedan kastas i eldsjön tillsammans med antikrist och de som inte stod skriva i livets bok (den andra döden).

(Alla citat är hämtade från Svenska Folkbibeln 98.)

Den nya himlen och den nya jorden. “Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit, och havet fanns inte mer.” (21:1) Vår nuvarande planet (och möjligtvis hela universum) kommer att förintas och bytas ut. Det är på den nya jorden vi kommer att spendera evigheten tillsammans med Gud. Där kommer det råda total fred och glädje och där kommer ingen sorg, plåga eller synd längre existerar; “… Ty det som förr var är borta.” (21:4) Tanken på oändligt liv kan kännas oerhört abstrakt, men det är också så Gud fungerar; en dimension som går utanför vårt mänskliga tänkande. Det vi däremot vet med säkerhet är att Gud håller sina löften. Alla som tror på honom och bekänner Jesus som hans enfödde son kommer att få tillbringa evigheten på den nya jorden.

Det nya Jerusalem. Jesus ängel som uppenbarade den nya jorden för Johannes visade även det nya Jerusalem. I kapitel 21 vers 11-20 kan vi läsa Johannes detaljrika beskrivning av den heliga staden. I de här verserna nämns bland annat de berömda pärleportarna och gator utav guld. “Någon natt skall inte finnas mer, och de behöver inte någon lampas sken eller solens ljus. Ty Herren skall lysa över dem, och de skall regera som kungar i evigheternas evigheter.” (22:5) Här upplyses det återigen hur ljust och fridfullt det kommer att vara på denna himmelska plats. Inget orent skall komma in i staden; “Och ingen förbannelse skall finnas mer.” (22:3) Vi behöver alltså inte oro oss för ett till syndafall. Guds heliga stad, Jerusalem, kommer alltså att återupprättas på den nya jorden och kommer bli det himmelska centrumet.

Jesus kommer snart. Ängeln sa till Johannes: “… Försegla inte profetians ord i denna bok. Ty tiden är nära” (22:10) Vi lever i den sista tiden. Folk må ha sagt det i alla tider, men de bibliska profetiorna är mer uppfyllda idag än någonsin. Det är viktigt att vi är på vår vakt och står nära Gud hela tiden. Oavsett om uppryckandet sker under vår livstid eller inte så vill jag uppmuntra alla, särskilt er unga, till att vara starka i er tro. Det är inte alltid lätt i denna motståndskraftiga värld, men tillsammans klarar man allt, omge er av andra kristna människor. Kom ihåg att även om du blir hånad, hatad eller baktalad för din tros skull är priset större än allt annat; evigt liv tillsammans med din skapare.

“… ‘Ja, jag kommer snart.’ Amen, kom, Herre Jesus! Herren Jesu nåd vare med alla.” (22:20-21)

Frid.

countdown to eternity

Publicerat i En vandring genom NT | 1 kommentar

I Kristi kraft

yoHejschweiz!
Jag heter Carl Vilhelm Boström, är 20 år gammal, bor i Ängelholm, pluggar teologi på Johannelund i Uppsala (fast på distans lol) och jobbar som ungdomsledare i Svenska Kyrkan i Farhult-Jonstorp. Annars gillar jag att spela gitarr, hänga med folk, ge udda namn på mina saker osv. Men nog om mig!

Läs gärna texten (2 Kor 4:1–6:2), be och fundera. Jag tror att den här texten har något väldigt relevant att säga till oss idag.

Vi lever i ett individualistiskt samhälle. Det här är ett uttryck som man ofta slänger med i kristna sammanhang, men tänk på vad det faktiskt innebär. Det innebär att vi lever som om vi själva vore centrum för universum, som om det vore den egna njutningen och välbefinnandet som vore meningen med livet och som att allt berodde på och av mig. Det här sprider sig även till kyrkan.
Jesus svarar på frågan vilket som är det största budet i Matt 22:37-39: ”Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv.” Här hör jag ofta poängen om att vi måste älska oss själva för att sedan kunna älska vår nästa. Så ofta har jag hört det, att jag nästan börjat tro att det är huvudpoängen i texten.
Men så är det inte, därför att först måste vi älska Gud. Men Gud vare tack att det inte börjar där heller! Den kärlek som lagen säger att jag ska ge börjar inte hos mig själv, utan i hur Han älskat mig. Men hur? Lagens syfte är ju först att få oss att förstå att vi inte kan hålla den, den för oss till Jesus. Han dog på korset för oss eftersom vi inte kunde hålla lagen, och i tacksamhet och förundran över det får vi sedan ge vidare den kärlek vi fått. Det beror alltså inte på oss.
Och det är detta som Paulus är inne på i dagens text. Han skriver om vad det innebär att predika Jesus och att vara hans ljus. Varför, hur och i vems kraft är frågor han svarar på. Vers 7 är en stor tröst, där Paulus uttrycker det: ”Men denna skatt har jag i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från mig.” Vilken tröst att det inte är i min egen kraft jag behöver gå, att det är min egen kärlek jag behöver utgå från, utan att jag får vara ett bräckligt lerkärl som behållare av Guds väldiga kraft.
Det här är konkret. Att leva för Jesus, att älska Gud och att älska min nästa handlar inte om vad jag i mig själv kan göra, utan vad Gud kan göra genom mig. Jag går i Jesu kraft genom att leva med himlen framför ögonen, och genom att gå i kraften av hans kors. Jag rotas i vissheten om att jag själv inte behöver vara perfekt, utan att Jesus dog för alla mina fel och brister, och att de lidanden jag här får utstå väger kort mot vad Jesus led för mig och den härlighet jag kommer få möta, när jag får stå ansikte mot ansikte med Gud. Det här är evangeliet, Guds kraft som förvandlar oss här och nu, till en försmak av den förvandling som kommer ske när Jesus kommer tillbaka och upprättar oss.
Som avslutning vill jag bjuda in dig som läser den här texten, men som inte tagit ställning till detta, att ta emot Jesus i ditt liv. Du behöver inte gå i din egen kraft längre. Se det som Paulus skriver i den sista versen som ett budskap in i ditt liv: ”Nu är den rätta stunden, nu är frälsningens dag.”

Publicerat i En vandring genom NT | Lämna en kommentar

Uppenbarelseboken Kapitel 2 och 3

Hej! Jag heter Adam Ankarstorm! Jag fick äran att skriva bland de första blogg-inlägget på ”En vandring genom GT” och nu får jag äran att skriva bland dem sista i ”En vandring genom NT” — Vilket känns helt fantastiskt ärofullt att få medverka på!

Familjen Ankarstorm

Jag är 24 år gammal och är lyckligt gift – Jag träffade min fru första gången under våren 2013; och nu är hon bara min tills döden skiljer oss en tid!

Jag och min fru bor i Bro som ligger ungefär fyra mil utanför Stockholm; där bor vi tillsammans med våran lilla Engelska bulldog som heter Gunvald.

Gunvald är våran bebis; och han kommer få fortsätta att vara det tills vi får riktiga små knottingar.

Det var under december månad 2011 jag gav upp — Det var då jag beslutade mig för att vända om ifrån det jag kallade mitt liv; Idag säger jag med glädje och stolthet att jag är en av Jesu lärjungar.

Jag jobbar jag som Barberare, och håller just nu på att öppna en egen Barber shop med namnet ”Kapellets Barberare” som även den är placerad i Bro. Min stora passion i livet är att få be tillsammans med människor och studera Bibeln tillsammans med andra kristna — Och specifikt så är just ”Uppenbarelseboken” min favorit bok att undervisa i!

Det finns tre punkter som jag gärna vill dela med mig av innan vi påbörjar detta!

Det första jag vill kommentera är att det finns ett bibelord som jag konterueltigt vill återknyta till; och det är redan i ”Uppenbarelseboken 1:3”. Det är nästan så att jag skulle villja skriva ett blogg-inlägg om endast hur viktig bara den versen är i sig själv; om vi bara vågar lita/lyda den!

Det andra jag vill poängtera är mer av en varning till er som läser att jag kan uppfattas (och är) passivt-aggressiv till människor som skyller ifrån sig! Och för att ni skall förstå i vilket sammanhang jag menar så ska jag sätta in detta i kontext!

Jag frågar ”Pelle” såhär:

Adam: ”Har du läst Uppenbarelseboken?
Pelle: ”Ja, alltså jag har nog tittat lite i den. Det står nått om drakar.
Adam: ”Men har du läst den Pelle? Alltså bara ifrån kapitel 1 till 22?
Pelle:  ”Nej, men det är bara för den är så svår
Adam: ”Men hur kan du säga att den är för svår om du inte har läst den Pelle?
Pelle: ”Ja men jag förstår ingenting! It makes no sence!
Adam: ”Jaha okej! Men det är bara för att du inte har läst/studerat Gamla Testamentet tillräckligt!
 

Så mina tre punkter jag vill inleda detta märkliga blogginlägg med är följande:

  1. Uppenbarelseboken är den ända boken i Bibeln som utlovar en välsignelse; endast igenom att bara läsa den och ta det som står i den här boken på allvar! (Upp 1:3)
  2. Uppenbarelseboken består av 404 verser; men dessa 404 verser kan direkt knytas till över 800 verser i ”GT” – Så om vi inte förstår Uppenbarelseboken så bra; så är det för vi inte riktigt har pluggat in Gamla Testamentet tillräckligt!
  3. Hela Uppenbarelseboken är uppbyggd av siffror och symboler; men det jag mer specefikt vill understryka är just ”Sjuorna” – Man brukar säga att Uppenbarelseboken är uppbyggd av ”Hepta strukture” (vilket bara egentligen är ett fint ord för ”Sju strukturen”.

Här har du en lathund ”du” kan anteckna ner för att ha till ditt till alla församlingsbreven.

  1. Församlingens Namn.
    (Namnets innebörd utifrån Grekiskan eller rent Historiskt!).
  2. Kristus valda titel till brevet.
    (Studera dem bibelställena som samma titel förekommer!)
  3. Eloge/uppmuntran till församlingen.
    (Se till att du själv/din församling strävar efter att vandra i detta själva!)
  4. Angelägenheten gällande församlingen.
    (Se till att du själv/din församling begrundar, prövar och praktiserar det som lyfts fram här i texten!)
  5. Förmaningen till föramlingen.
    (Se till att du själv/din församling omvänder sig ifrån det som lyfts fram här i texten!)
  6. Löftet till dem som segrar över angelägenheten (Punkt 4).
    ( 1 Joh 5:1-5 är ett bibelord som passar in här som handen i handsken!)
  7. Slut ord — Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna.
    (Detta är en förmaninga som ges av Jesus på ett antal ställen igenom ”NT” och i bl.a så nämns den i liknelsen om ”Sådden” i ”Matteus 13” – Så om inte annat så är det ett studie att fördjupa sig i!)

Till er som tycker detta verkar intressent så har jag sammanställt ett ”kort” och färdigarbetat studie av dem sju olika församlingsbreven som jag jobbat fram! Men jag skulle starkt rekommendera att ni läser igenom dessa brev och gör en egen studie av dessa två kapitel när ni har tid!

Klicka ”här” för att ladda ner text dokumentet!

Guds frid gott folk!

 

Publicerat i En vandring genom NT | Lämna en kommentar

Uppenbarelseboken Kapitel 1

Hejsan, vad kul att just du hittat hit!

12076678_10204859390593742_713859209_o

Jag heter Paulina Reimer och är en 21 årig sprallig, pratglad, musikälskare till tjej som pluggar till sjuksköterska i Växjö i Smålands djupa skogar men är till skåning i hjärtat. På min fritid är jag både ungdomsledare och lovsångsledare. Något som mitt hjärta brinner för förutom Jesus är att leda lovsång. Jag älskar verkligen att sjunga lovsång. Är sedan tidigare fotbollstjej så älskar även att sporta och är därmed även tävlingsinriktad tjej i alla spel där 100% är det enda alternativet. Det här är även första gången jag bloggar men någon gång ska vara den första!

Läs och begrunda gärna Johannesuppenbarelse kapitel 1 om ni inte har gjort det innan ni läser vidare. Uppenbarelseboken som vi nu ska gå in lite djupare på är ibland dem svåraste böckerna att förstå, tycker jag iallafall. Då jag inte är en teolog eller gått någon bibel skola än med djupare bibelundervisning kan jag inte förklara vad allt betyder rent teologisk, men jag kommer att tala utifrån vad Gud vill tala till mitt hjärta och ni får sedan fråga er själva om det även talar till ert.

Upp 1: 1-6 ’’ Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart måste ske. Han gjorde det känt genom att sända sin ängel till sin tjänare Johannes, som har vittnat om Guds ord och Jesu Kristi vittnesbörd, allt vad han själv har sett. Salig är den som läser upp och saliga är de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som är skrivet i den. Ty tiden är nära. Från Johannes till de sju församlingarna i Asien: nåd vare med er och frid ifrån honom som är som var och som kommer, och från de sju andarna framför hans tron, och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar. Han som älskar oss och har friköpt oss från våra synder med sitt blod och som har gjort oss till ett konungadöme, till präster åt sin Gud och Fader, honom tillhör äran och makten i evigheternas evighet, amen.’’

WOW! Jag vill börja med att utropa wow! Vilket mäktigt kapitel. Något vi alla ska lägga mycket värde i och mycket som kan eller rättare sagt ska tala till oss idag. När jag hör någon tala om Jesus återkomst fylls jag med en otrolig längtan, tacksamhet och glädje! Tänk att få mötas ansikte mot ansikte med min pappa Gud, min skapare. Han som är kärleken, godheten och den Allsmäktige. Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige. MEN samtidigt fylls jag ibland av rädsla, ångest och förskräckelse. Jag känner mig så plötsligt liten, ovärdig och väldigt naken i tanken att få möta Jesus. Rädslan som istället många gånger tar överhand och trycker bort glädjen. Frågorna som dunkar djupt därinne av förtvivlan. Kommer Jesus verkligen älska mig när han väl ser mig? Kommer jag till himmelen? Är jag värdig att kallas Hans barn? Är jag förlåten, är jag fri? Jag tror även att dessa frågor är mycket vanligt bland oss alla, du är inte ensam. Men då skulle jag vilja påminna dig genom att berätta att det var nog så även Johannes, som var en av Jesus närmaste lärjunge, kände sig när han fick möta Jesus vår Herre. Han beskrev det såhär: När jag såg honom, föll jag ner som död för hans fötter, och han lade sin högra hand på mig. Jesus svarade Johannes: Var inte förskräckt. Jag är den förste och den siste och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheternas evigheter och har nycklarna till döden och helvetet. 

Det är okej att vackla, det är okej att vara rädd, men lyssna och vänd dig då till Jesus som då viskar: genom tron på mig är du fri. Även Johannes som vandrade tillsammans med Jesus till köttet och utförde mirakler med honom, beskrev sin rädsla som i att han föll död framför Jesus fötter. Jesus stillar hans förskräckelse med att säga va inte rädd. Jag bär på nycklarna till himmelriket, se jag var död men lever i evigheternas evigheter. Tillsammans med Johannes ska även vi få göra detta. Vi är Jesus lärjungar precis som Johannes. Så det som Jesus sa till Johannes gäller även för dig och mig idag. Viktigt glöm aldrig det, glöm aldrig vilken otrolig nåd vi lever i när Jesus dog för oss. Nedvärdera inte detta värde. Hos honom finns förlåtelsen.

Johannesevangeliet 10: 28-30 ’’ Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand. Vad min Fader har gett mig är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Faderns hand. Jag och Fadern är ett.”

Galaterbrevet 5:1 ’’Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas under slavoket.’’

Jag vill lyfta fram något mycket viktigt och något som kan kännas tungt men får inte glömmas bort i den nåd vi har fått. Vi fick ett uppdrag av Jesus tillsammans med nåden. Ett uppdrag om att vittna om hans ord. Vi är  lärjungar och präster åt vår Fader och Gud. Precis som Gud sände Jesus att vittna om Hans ord har Jesus bett oss lärjungar att vittna om hans. Vi behöver vittna till andra om vem Jesus är och det som komma ska. Det är trots allt glädjebud och varningar som Jesus vill att vi ska sprida och ta tillvara på som han upplyste om precis i början av kapitlet. Det handlar enbart om att vittna om Jesus namn utan även vittna om Jesus genom att ära honom med våra liv. ’’Man blir som den man umgås med’’ som man brukar säga. Umgås därmed med Jesus, umgås med människor som umgås med Jesus, ladda upp dig själv med hans nåd, förlåtelse och kärlek men glöm inte att därefter från ditt hjärta sprida denna kärlek vidare till era medmänniskor. Var stolt ifall någon frågar om er tro. Berätta vad Jesus har gjort i ditt liv? Dela med dig av den skatt du har fått, den frihet, den nåd, den kärleken som inte finns någon annanstans att hämta. Sanningen och livet. Genom att vi för vidare den kärlek som är givits till oss till andra människor då förblir Gud i oss (läs gärna 1 Johannesbrevet 4: 10-12). Det är då han uppenbaras genom oss, något som gör att människor börjar tänka, vad är det som han/hon har som inte jag har?

Psaltaren 139:23-24 ’’Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar. Se till om jag är på en olycksväg och led mig på den eviga vägen.’’

Det är inte alltid lätt. Jag vet. Men jag vet att det håller mer än något annat. Jag har själv upplevt det. Förut tänkte jag, men hur skulle mina vänner tycka ifall jag går ut öppet med min tro både till dem och på sociala medior (som till mycket idag speglar våra liv och vår vardag)? Vad händer om jag skulle dela detta bönesvar på facebook? Om jag delar denna bild öppet på instagram som säger att jag är kristen? Då vill jag att du ställer dig frågan, tycker dem om dig för den du är eller för den du spelar att vara? Ifall du visar dig som den du är och det du tror på och de skulle välja att ta avstånd skulle de verkligen vara äkta vänner? Nu vet jag vilka mina äkta vänner är och får en helt annan respekt av dessa och jag har funnit mig själv. Det väcker även ett sökande hos dem, människor som jag trodde skulle dra sig bort har istället sökt sig till min tro, frågat av nyfikenhet. Jag skulle vilja uppmana dig till att pröva och se, våga dela med dig av skatten du bär. Jag lovar Jesus kommer att dra i folk och öppna människors hjärtan omkring dig, men han behöver din hjälp. Ta första steget, så gör Gud resten.

Publicerat i En vandring genom NT | 1 kommentar

Guds kärlek till oss och vidare, 1 Joh 3:11-4:21

Tjena, tjena! Kul att du tittar in här, du kan vara med i Guds rike 😀

Anton Thelander, Sundsvall, 24 år. Bloggat här förut. Med i Street Aid, för att visa Jesus kärlek i praktiskt handling. Jobbar på AkzoNobel, Stockvik, Sundsvall, på pappret som förrådsarbetare men i praktiken allt-i-allo. Gillar när människor är Bibliskt karismatiska och Bibliskt konservativa 😉 Härligt skrivet alla tidigare bloggare. Jag känner att det är bra för mitt liv i helhet att läsa era reflektioner och Bibeltexterna.

Snapshot_20150927_1

Det här brevet kännetecknar Johannes stil som börjar med örnperspektivet, från Guds perspektiv börjar brevet: ”Vi skriver till er om Ordet som ger liv. Han fanns till redan i tidens början, och vi har hört honom.” 1 Joh 1:1, jämför ”I tidens början fanns redan Ordet. Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud.” Joh 1:1

Den här Bibeltexten börjar och avslutas med att Johannes uppmanar oss att älska varandra. Det följer som en röd tråd i detta brev. Gud genom Johannes vill inte att vi ska vara förvånade över att människor kommer att hata oss. Vi är ju inte som dem. Men vi ska älska dem. I brevet visar Johannes oss hur man får bönesvar enkelt, man lyder Gud. Det är däremot inte lätt att hela tiden lyda Gud, och jag vet att jag inte gör det hela tiden, men när jag väl gör det brukar det ändå i regel bli bra oavsett. Annars om det blir fel får man dra lärdom, inte sämre än så.

Johannes uppmanar lärjungarna många gånger att älska varandra. Först och främst de i församlingen: efterföljarna, lärjungarna, de kristna. Det klingar bra med lagen sammanfattad i ett bud av Paulus: ”Älska din medmänniska.” Gal 5:14

Day 51 - God Loves You
Bildlänk: https://www.flickr.com/photos/edgedonkey/4290784735/

Jesus visar sig tydligt i detta brev i att ”Jesus offrade sitt liv för oss, och genom detta vet vi vad verklig kärlek är. Därför är också vi skyldiga att ge vårt liv för våra troende syskon.” 1 Joh 3:16 Och Jesus nämner det mycket liknande att ”Det största beviset någon kan ge på sin kärlek, är att han offrar livet för sina vänner.” Joh 15:13 Och det är inte lätt att lägga ner sitt liv för Fadern, Sonen och den Helig Ande men det är det enda sättet för att få evigt liv.

Detta textstycke går mot sitt slut med att det sägs att kärlek och rädsla inte hör ihop. Den riktiga, den eviga, den underbara kärleken (agape) driver ut rädslan. Och jag kan erkänna själv att jag inte har förstått det fullt men till viss del och jag brukar ibland komma tillbaka hit när jag känner mig rädd emellanåt. Johannes säger även på slutet att om man hatar en annan människa men säger att man älskar Gud, då är det inte på riktigt.

Så, älska Gud, älska dina kristna medmänniskor och dina okristna medmänniskor (=

Jesus är bäst! Frid och hej!

Publicerat i En vandring genom NT | Lämna en kommentar

Jakobs brev 1-2

image

Hej!

Jag heter Gabriella Lönn och är en gift, envis, alltid arg eller glad socionomstudent från Smålands djupa skogar. Just nu får jag göra det jag älskar, nämligen hjälpa barn och ungdomar som har det svårt på min praktik inom socialtjänsten.

Jag (och ni också hoppas jag) har läst Jakobs brev 1-2. Det handlar om något som för mig är något av det viktigaste som bibeln talar om, gärningar! Jag kan redan se hur ilskan sprutar ur öronen på en del av er men ge mig några rader så ska jag förklara vad jag menar.

I texten står det bland annat om att tron är död utan gärningar, och att det är ganska så meningslöst att tala om för någon som är hungrig att gå i frid och bli mätt. Jo folk är ju inte korkade så det är väl klart att de hade ätit om de hade haft mat?

Jag har upplevt ett problem i många kyrkor idag. Det anordnas bönemöten och vi ber om väckelse och helanden och under och tecken. Det i sig är inte fel. Jesus säger i Johannes 14:12 att den som tror på honom ska utföra de gärningar som han gör och till och med ännu större. MEN! Jag tror inte att vi kommer få uppleva varken väckelse eller helanden om vi bara sitter i kyrkbänken och väntar på att Gud själv ska stiga ner och fösa in folk i gudstjänstlokalerna.

Vi lever i ett sekulariserat land, trots det verkar längtan efter Gud vara större än någonsin. Psykisk ohälsa ökar och det väller in människor som flytt för sina liv. Vi har ett smörgåsbord fullt av möjligheter. Det är bara att kavla upp ärmarna och sätta igång. Gå till pastorn i din församling och säg att du kan hjälpa till på ungdomssamlingarna. Dra igång en dansgrupp för barn. Ring närmsta flyktingförläggning och knalla dit och hjälp till. Om du inte känner att något av det passar dig så kan du alltid göra som min fina (och oftast något pinsamma) mamma brukar göra. Hon säger till kassörskan på Ica att det blir bättre i himlen, hon evangeliserar för killen i Applesupporten och hon roddade ett ungdomsarbete för 50 kids stundtals helt på egen hand (rekommenderas ej för nybörjare). Kan inte minnas att jag någonsin hört henne be Gud om ett bra tillfälle att få vittna eller göra skillnad. Hon bara gör. Man kan också köra hardcore Jesus-style. Han pysslade med diverse matutdelning, övernaturlig sjukvård och gött häng med prostituerade, superrika och stränga prällar.

Alltså. Gud bor i våra hjärtan inte under altaret i kyrkan (skulle inte förvåna mig om han sätt där också i och för sig). Fyll på med undervisning och ge dig sedan ut för att göra lite goa gärningar. Jag tror inte att Gud är särskilt pjoskig, ”om du gör vad du kan så gör Gud resten”-mormor.

OBS! Sluta inte be bara för att du gör. De går hand i hand och det ena utesluter inte det andra. Och glöm inte att precis som tron är död utan gärningar så är gärningarna döda utan kärlek. Du kan inte köpa en biljett till himlen med en god gärning. Det har Jesus redan gjort.

Publicerat i En vandring genom NT | Lämna en kommentar

1 Petrusbrevet 1-2:12

Frid!

11133844_10152815726031547_5390569951229286771_n

Foto: Andreas Olander

Kort om mig: Jag heter Andreas Lindholm, är snart 28 år och medlem i Uppsala Baptistförsamling. Jag jobbar som kulturjournalist inom medieplattformen Radio Fyris två dagar i veckan, de andra tre är jag vaktmästare på Skatteverket i Uppsala. Jag har tidigare även läst teologi på Uppsala Universitet. Jag tycker det är kul att få dela med mig av detta bibelstudium som jag ber ska få vara till uppbyggelse för er.

 

 

I dag ger vi oss på Första Petrusbrevet 1-2:12, skrivet till församlingarna i Mindre Asien och då framförallt de kring Svarta Havet i nutidens Norra och västra Turkiet. På kartan nedan kan ni se de aktuella områdena.

Första Petrusbrevet tillhör också det som kallas för de katolska breven, brev helt enkelt skrivna för en bredare massa då grekiskans Katholikos betyder allmän. Till dessa hör de båda Petrusbreven, Första till tredje Johannesbrevet, Jakobsbrevet och Judasbrevet. Där börjar vi vår läsning.

minora

Mindre Asien vid Jesu tid. Public Domain ur Historical Atlas

Brevet börjar med hälsningar till de aktuella församlingarna och går vidare med uppmuntran. Detta tänker jag att vi ska gå igenom idag.

Det handlar första stycket om och är en uppmuntran till att vi ska hålla oss fast vid kristus. Texten ger oss frälsningsvissheten om att vi är ständigt burna av gud oavsett vad som händer. Detta hopp är viktigt i tider då vi upplever tuffa tider av olika slag. Dock prövar aldrig gud oss över vår förmåga. Det är lätt att känna det som i de tiderna att gud är långt borta, men i själva verket är det då han finns som närmast. Så har i alla fall jag upplevt det, det tillstånd som den spanska karmelitmunken Johannes av Korset beskriver i dikten ”Själens dunkla natt”.

Författaren uppmanar till ett heligt liv i frälsning och gudsfruktan. Gudsfruktan kan låta så hårt och det är lätt att fastna i en felaktig gudsbild där vi bara styrs av att gud är straff och dom. Visst det finns den sidan, medan gud är mild och nådig med oss. Texten talar också om det evighetshopp vi har genom frälsningen. Det är en fantastisk gåva vi får när man blir frälst. Detta ger oss del i gemenskapen med hela den kristna kyrkan. Tänk vad fantastiskt det är som så här:

Men det var våra sjuk­do­mar han bar, våra plågor han led, när vi trod­de att han blev straf­fad, sla­gen av Gud, förned­rad. Han blev pi­nad för våra brott, sar­gad för våra syn­der, han tuk­ta­des för att vi skul­le he­las, hans sår gav oss bot. Jes 53:11

Jesu död och uppståndelse är en nödvändighet för att vi ska kunna få smaka på hans godhet och nåd. Vi måste låta hans godhet och nåd forma oss. Vi har ju faktiskt fått smaka på Herrens godhet som det står i Psaltaren 34. När vi låter honom bo i oss så blir vi förvandlade. Vi är kallade till gemenskap med honom och varandra som Dietrich Bonhoeffer skrev om i boken Liv i gemenskap. Församlingen är nödvändig för att vi ska utvecklas som kristna. Genom honom blir vi levande stenar i ett ständigt pågående husbygge där han är hörnstenen i grundläggningen. Det är inte byggnaden som är församlingen utan människorna, ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk som skall förkunna hans storhet. Vi är guds ambassadörer med full rätt till hans rike!

 

 

 

Publicerat i En vandring genom NT | Lämna en kommentar

I Kristi kraft 2 Kor 4:1-6:2

uoyoHejschweiz!
Jag heter Carl Vilhelm Boström, är 20 år, bor i Ängelholm, pluggar teologi på Johannelund i Uppsala (fast på distans) och jobbar som ungdomsledare. Förutom det gillar jag att spela gitarr, ge konstiga namn på mina saker och en massa annat kul. Men nog om mig!

Läs gärna texten (2 Kor 4:1–6:2), be och fundera. Jag tror att den här texten har något väldigt relevant att säga till oss idag.

Vi lever i ett individualistiskt samhälle. Det här är ett uttryck som man ofta slänger med i kristna sammanhang, men tänk på vad det faktiskt innebär. Det innebär att vi lever som om vi själva vore centrum för universum, som om det vore den egna njutningen och välbefinnandet som vore meningen med livet. Det här sprider sig även till kyrkan.
Jesus svarar på frågan vilket som är det största budet i Matt 22:37-39: ”Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv.” Här hör jag ofta poängen om att vi måste älska oss själva för att sedan kunna älska vår nästa. Så ofta har jag hört det, att jag nästan börjat tro att det är huvudpoängen i texten.
Men så är det inte, därför att först måste vi älska Gud. Men Gud vare tack att det inte börjar där heller! Den kärlek som lagen säger att jag ska ge börjar inte hos mig själv, utan i hur Han älskat mig. Men hur? Lagens syfte är ju först att få oss att förstå att vi inte kan hålla den, den för oss till Jesus. Han dog på korset för oss eftersom vi inte kunde hålla lagen, och i tacksamhet och förundran över det får vi sedan ge vidare den kärlek vi fått.
Och det är detta som Paulus är inne på i dagens text. Han skriver om vad det innebär att predika Jesus och att vara hans ljus. Varför, hur och i vems kraft är frågor han svarar på. Vers 7 är en stor tröst, där Paulus uttrycker det: ”Men denna skatt har jag i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från mig.” Vilken tröst att det inte är i min egen kraft jag behöver gå, att det är min egen kärlek jag behöver utgå från, utan att jag får vara ett bräckligt lerkärl som behållare av Guds väldiga kraft.
Det här är konkret. Att leva för Jesus, att älska Gud och att älska min nästa handlar inte om vad jag i mig själv kan göra, utan vad Gud kan göra genom mig. Jag går i Jesu kraft genom att leva med himlen framför ögonen, och genom att gå i kraften av hans kors. Jag rotas i vissheten om att jag själv inte behöver vara perfekt, utan att Jesus dog för alla mina fel och brister, och att de lidanden jag här får utstå väger kort mot vad Jesus led för mig och den härlighet jag kommer få möta, när jag får stå ansikte mot ansikte med Gud. Det här är evangeliet, Guds kraft som förvandlar oss här och nu, till en försmak av den förvandling som kommer ske när Jesus kommer tillbaka och upprättar oss.
Som avslutning vill jag bjuda in dig som läser den här texten, men som inte tagit ställning till detta, att ta emot Jesus i ditt liv. Du behöver inte gå i din egen kraft längre. Se det som Paulus skriver i den sista versen som ett budskap in i ditt liv: ”Nu är den rätta stunden, nu är frälsningens dag.”

Nåd, frid, välsignelse och en massa annat snällt / CV

Publicerat i En vandring genom NT | 2 kommentarer

Kärlekens väg 1 Kor 13

Hejsan! 🙂 Mitt namn är Amanda, jag är 17 år gammal och bor utanför Leksand i Dalarna. Jag går andra året på samhällsvetenskapsprogrammet på Leksands gymnasium.

Jag ska skriva lite om mina tankar kring dagens text 1 Kor 13,som för övrigt är min favorittext. I dagens text förklarar Paulus vad verklig kärlek är och hur den fungerar.

I 1 Kor 13:4-5 står det ”Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte,den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa,den söker inte sitt, den brusar inte upp…”

Kärlek är bland annat att visa tålamod till sin familj när vardagsproblemen uppstår. Jag vet att jag kan tappa tålamodet och bli irriterad på mina föräldrar, ibland bara för små saker, särskilt när det är stressigt i skolan. Det är vid sådana tillfällen när det känns som att tålamodet tryter som det är bra att be Jesus om hjälp att ha tålamod och kunna visa kärlek även om man kanske blivit orättvist behandlad. Jesus är ju vår bästa förebild när det gäller att visa kärlek.

Vi kan alla bli arga, avundsjuka,tappa tålamodet och trots att det kanske inte var vår mening såra andra. Många gånger i livet hamnar vi ju i situationer där vårt tålamod sätts på prov. Men oavsett vilken situation det gäller så finns Jesus alltid där för att hjälpa oss.

För att förstå innebörden i texten lite bättre i 1 Kor 13:4-7, kan man sätta in sitt eget namn. Så här: ” (Ditt namn) är tålig och mild, (ditt namn) avundas inte…” Texten säger att vi ska vara kärleken. Kärleken är grunden för allt hur vi bemöter och behandlar människor.

Det finns mycket mer att säga om denna underbara text,detta var bara några utav mina tankar!

Publicerat i En vandring genom NT | Lämna en kommentar